Den obotliga romantikern i mig har inte dött, och det gör mig jävligt ledsen. Speciellt när hela världen runt omkring rämnar. Vem ska hålla om mig?

idiotmagneten va de ja...

Got myself another one of those so called stalkers.
       Help me?
              What to do!?
Go nun? Get married? Have a baby and then a nice flappy belly with a ruined tattoo on it?
A simple NO does NOT work on these guys.
I should kill myself.
Or even better, have a vacation in the nice city of Säffle..? YEAH!
I'll go tomorrow.
Goodnight.

jag hatar att vara en vanlig dödlig människa.

jag blev försenad till jobbet på grund av att jag fick ursinnessnabbtsomfan försöka städa upp helvetet som jag vaknade till. det är kanske inte en legitim anledning att vara lite försenad, men det var innan öppning med två kollegor på plats, och jag glömde titta efter på klockan. jag känner mig som en idiot. en livrädd idiot. detta var tredje.

de två tidigare företeelserna har varit konsekvenser av min psykiskt instabila, missbrukare till föredetta som i dagsläget har förföljt mig i över ett års tid efter den dagen då han misshandlade mig. förföljelse på stan, oräkneliga brev i brevlådan, inbrottsförsök, symbolbyggnationer utanför ytterdörren etc. vilket i sin tur har lett till en indirekt konstant oro och så även tillfälliga perioder av insomningssvårigheter. jag har ändå skött mitt jobb, bortsett ifrån en kraftig försovning och några förseningar.
det där kan knäcka vem fan som helst.

livrädd och nervös, för jag älskar mitt jobb och jag är bra på det. men jag vet ju att jag har gjort fel.
jag hatar att vara en vanlig dödlig människa.

Cancer, teoriprov & chanser

Idag opererades mammas kusin Ellenore, min älskade släkting som jag alltid kallat syssling även om det är fel, för sköldkörtelcancer. Allt jag vet i skrivandets stund är att Elle har varit skräckslagen och jag har känt med henne. Jag vet även att operationen är över, att hon nu ligger på sjukhuset, att allt ska ha gått bra enligt läkarnas utsago och att hon nog får åka hem imorgon. Men så är det cancer! Men det är "bara" sköldkörtelcancer, men men..! Jag vet att lilla Ärtan får ha kvar sin mamma, även om hon måste vara medicinerad resten av sitt liv av olika anledningar. Hon är för bra för att gå förlorad till något så fult och tråkigt som cancer - lepra eller något annat exotiskt nästan utdött hade inte varit speciellt nog!
Nejfan, jag tolererar inte att sjukdomar skulle ta den enda släkt, de få jag älskar och håller av djupare än jag kan beskriva, nästintill mer än jag kan hantera - för så gör jag när jag älskar - villkorslöst och in i döden.
Och jag älskar henne, Ellenore,som jag älskar Mamma, Lillasyster, Ärtan, Lillebror.
Det är dem jag har, alla motgångar till trots.


Idag klarade jag teoriprovet för B-körkort också, förresten.

---------------------------------------

Det är lättare sagt än gjort. Att förklara för någon som blivit smittad med en bild av att vi skulle bli ett så bra par. På vilka grunder undrar jag ideligen igen igen igen och igen. De tänker inte på vem jag är helt plötsligt. Inte ens litegrann och jag tycker att personen jag är ganska tydlig med att visa bristen på behov av något flyktigt tidsfördriv till förbindelse. För det är tyvärr det det blir slutligen när jag vet att onämnde har drömmar om familj, bil och firma - och det är bara ett av exemplen. Få det att låta som att jag inte vet bäst, som att jag behöver DET.

Jag vill att det ska kännas levande utan att dränera!

Jag är inte arg för att bli omtyckt, missförstå mig rätt.
Oförståelse inför faktumet att det helt enkelt INTE KÄNNS.
Hur ska jag göra det tydligt?
Jag väntar för jag har inte bråttom och kan ju ändå inte styra det!
Sen att jag har ett extra öga för (X) är ju min ensak. Låt mig mysa i det, utan att påkalla påhittade lagar om att det ska vara min plikt att yppa det till någon som ändå inte vill förstå. Hade ju inte fattat något!
Låt oss leva och inte låta kärleken hämma, utan stärka oss!

Recenserade igen - tredje gången i ordningen

https://www.facebook.com/noticeage/posts/478330545618941

Who will lead us when our faith is all but gone
who will be the light when daylight doesnt come
Who will be the ones to sacrifice their souls
who will be the men to live just for love

I've been living on a rainbow
I was living on a rainbow
I've been living on a rainbow
I was living on a rainbow

I can see now how the child can grow old
and I can see just how the darkness takes it's hold
and I have seen how the compromise is made
and I can see how a light can loose his way

I've been living on a rainbow
I was living on a rainbow
I've been living on a rainbow
I was living on a rainbow

Who will lead us when our faith is all but gone
who will be the light when daylight doesnt come
Who will be the ones to sacrifice their souls
who will be the men to live just for love

I've been living on a rainbow
I was living on a rainbow
I've been living on a rainbow
I was living on a rainbow

Rainbow

Rainbow

Rainbow

hell yeah, jag sjunger i ett band

så sjukt tacksam för Zacharias som förde samman mig med honom och Erich.
Ill Spirits ligger i topp på alla möjliga olika bra-listor.
Så är det tamejfan.
KÄRLEK


http://illspirits.bandcamp.com/


https://www.facebook.com/noticeage


Recensioner:

http://disagreement.net/reviews/illspirits_noticeage.html

http://lukinzine.se/?s=ill+spirits&submit=Search

nejtack, jag kör

Det blev gjort idag. Det där mötet mellan mig och den jag offentligt senast skänkte min hela person till, han som räddade mig trodde jag, den som förgiftade mig med den där förbannelsen som kallas kärlek och som till slut slog den ur mig rent ut sagt...

Genom ett konstigt sammanträffande, liksom sist gång jag såg honom, skedde även detta möte men med den lilla skillnaden att den var frivillig från min sida. hur kan det komma sig ens? att jag frivilligt går med på att faktiskt se honom i ögonen. vi börjar med hur det var första gången vi mötes under dagtid och normala förhållanden:
Jag satt hemma på köksgolvet och rensade tankarna en söndag och insåg att för att försona mig med det bakomdåliga som hela tiden fram tills den söndagen känts lika "som om det precis hände", hatet i mig som dominerade min barndom och mina tonår låg allt annat än under ytan och jag insåg hur mycket kraft det tog från mig. för när jag är arg och ensam så blir jag ledsen. och ledsen är sämst. så jag plockade ihop allt, alla brev, alla lappar, allt fint, alla hot, alla sorger, alla lyckor och gick på en privat begravning på en bro vid kanalen. jag läste/tittade således igenom allt igen för att därefter riva det i miljoner små bitar. somliga bitar satte jag eld på, andra spreds med vattendraget, lite prylar med vikt, och en gång av, kastades till botten (inget giftigt!), en hel del slängdes i papperskorg, lite blev minimalt konfetti som ett spår efter mig och några bitar åt jag ärligt talat upp.
När jag kom hem så kändes allt tömt, skönt och spännande nytt.
Två dagar efter detta kommer densamme in på mitt jobb, från ingenstans, med ett kuvert. Jag fick tillbaka något som varit mitt, vi delade inte särskilt många ord utan nickade mest. Vad skulle jag göra? Jag trodde att jag var fri, men efteråt skakade jag som ett asplöv och fick inte tillbaka min styrka förrän jag kom hem och sov på saken.
Sen: Tystnad. Underbart. Livet är gott. NU! DÄR KOM VERKLIGEN FRIHETSKÄNSLAN!

Tiden går framåt medans hjärtat slår? Fan heller. Stendött tänkte jag få er att tro. (Gick sådär...)

Idag: Han skriver över det här intereternätet och ber om saker som eventuellt skulle finnas kvar och vara hans. kanske djuret till och med? Berättade saker som jag redan visste och först blev jag sådär paralyserat lam, i typ 18 sekunder, sen va allt lugnt.
Knepigt - i söndags, två dagar sedan (återigen en återkommande tankeproduktiv dag i veckan) bestämde jag mig för att tömma även källaren som varit obesökt i över ett år på allt som inte var mitt och visst fanns där saker som var hans. Min reaktion? GÖTT! Då slipper jag besväret att sälja det av värde och skänka resten till något förskingrande secondhandbolag. Vi bestämde kort och koncist (lärde mig precis stava det ordet by the way, det är snyggt - koncist) att ja, i mellanlandning mellan arbete och halloweenkostymsbygge kunde han väl komma för saker, men djuret diskuteras ICKE.
Han kom, hämtade sina saker, vi tog i hand, han gick.

Vad yttrades då? Först och främst, nervositet var inget ihållande problem, efter att vi hälsat så berättade jag om känslan och då erkände han tillbaka. Borta!
Det yppades ord som "saknad", glädje av att se mig, ensamhet. Jag tror fortfarande inte att han förstår hur mycket han utelämnar åt mig med bara sitt uppseende, jag hade hört allt det där även om han råkat bli stum sen sist. Och det är ju fan nästan läskigt på riktigt. undringar om mina aktiviteter, överlämnande av en ursäkt på papper, "vänner" kom i samband med handskaket, jag gav inget direkt svar men behövde ändå se/känna reaktionen av beröringen. Det var givande att träffa honom igen, någon slags glädje kan jag nog påstå att jag ändå kände över hur enkelt det faktiskt var. Jag fick mäta mig själv och min känslomässiga missbildning. Han lever och det är mer underhållande än besvärande!

Summa summarum:
Jag reste mig nog inte bara upp den kvällen, jag sprang fan två varv runt jorden innan han hann ifatt mig igen och jag känner trots alla motgångar och knäande - frihet och förhoppningar om mer - han å andra sidan kändes lite avskalad, ensam - strävande långsamt mot... något?
som sig bör.

jag är inte vanligtvis en regelridande princip-polis, men där har ni fan en.
åsamka mig aldrig fysisk smärta som jag inte själv bett om. det är i evighet oförlåtligt.
jag är inte arg längre, inte ledsen. jag vet att jag inte förtjänade det.
och med det sagt så vill jag, måhända en smula motsägelsefullt men missförstå mig rätt, avsluta med:
jag har aldrig heller påstått att jag är rent av god.

Om katten själv får tycka - Orijen Dog Treats

VAA?! Ger hon katten HUNDGODIS?

Givetvis ger jag katten godis som påsen anger är för hundar, om det är så sinnessjukt bra som Orijen är...

Orijen, det kanadensiska fodermärket som högst medvetet framställer så rena och välanpassade foderprodukter som möjligt för våra hundar och katter, har gjort Orijen Dog Treats, frystorkat hundgodis. På mässan så fick vi veta att det är även på ingång för katt, men då är det samma innehåll - enda skillnaden blir storleken på godisbitarna, kanske på påsen då också? Och det kommer såklart stå Orijen CAT Treats på istället.

Vad har jag nu gett min katt idag? Jo, rent lammkött stod på menyn! Ranch Raised Lamb heter den och innehåller:

Benfritt lamm 45%

Lammlever 45%

Lamm-mage 10%

Totalt: 100% Lamm

Inga tillsatser, inga konserveringsmedel, inga förgämnen, inga konstigheter.

Vad ska vi ha i åtanke?

Förutom innehållet, främst doft i katternas fall. Även smaklighet, konsistens/storlek, utseende (mest för min egen del).

Innehåll: 6/5

Exakt så rent som vi vill ha det enligt ideal!

Doft: 5/5

Både jag och katten tycker att det luktar mycket och gott.

Smaklighet: 5/5

Baserat på hur snabbt biten försvinner, mycket god!

Konsistens: 5/5

Frystorkat är frasigt men mjuknar i kontakt med saliven. Inte svår att svälja för honom, lätta att bryta för mig om jag så skulle vilja.

Storlek: 4/5

Till synes "stora" bitar, vilket jag brukar ignorera om det är frystorkat eftersom han efter lite möda faktiskt klarar det fint.

Utseende: 5/5

En torr bit, smular inte, jämn fin färg. Fräscht!

Så vad tyckte Edgar?

Han fullkomligt slukar bitarna. Står jag i köket och smyger upp en bit så känner han doften från vardagsrummet och kommer som en oljad blixt över golvet. Helt klart godkänd!

Edgar Schrödinger - Gourmetvetare och finsmakare

Edgar Schrödinger är en tvåårig norsk bonde som sedan barnsben bara varit van vid det bättre om inte bästa som matvärlden har att erbjuda. Vad har jag då som restaurangchef i åtanke när den unge herrn ska ge sig i lag med att vila sina smaklökar på något nytt?

Jo, för det första så är han en katt.

Katter är strikta köttätare och forskning visar på att strikta köttätare ska ha en kost bestående av så mycket animaliskt protein (kött av djur, motsatsen till vegetabiliskt protein) som möjligt. Om man enkelt tittar inne i munnen på en katt så kommer man snabbt upptäcka att tandraderna består uteslutande av vassa (jävligt vassa) tänder = köttätare.

Katter har en delikat anatomi och för att den ska funka som den ska så är det nödvändigt med kött. Dessutom för att de ska få i sig så mycket naturligt taurin som möjligt eftersom det är särskilt viktigt för katternas hjärta och syn.

Alltså utesluter jag fulingredienser som majs, majsmjöl, majsgluten, vete, vetemjöl, vetegluten, havre, korn - ja spannmål helt enkelt. Om det prompt ska finnas något annat i maten än rent kött så håller jag mig till grönsaker som är bra källor för naturliga antioxidanter, ris eller sötpotatis som ändå är två effektiva "spannmål" då min katt (eller hund) kan ta upp mer av näringsämnena i dessa, resten kommer bara oanvänt ut på andra sidan... Samtidigt är jag skeptisk till foder där man har tillsatt stora mängder taurin i efterhand - hur mycket av köttets naturliga kvalité har då gått till spillo under tillverkningsprocessen? Uppvärmning av olika slag osv bryter ner viktiga näringsämnen i maten - ju mer specialtillsatser - desto dyrare foder (i vissa fall) + sämre kvalité. Det håller inte.

Om hans kost nu ska bestå enligt beräkningar av 95% animaliskt protein så försöker jag sätta det i proportion: en mus (animaliskt protein) äter bär och frön och annat bös (kolhydrater/vegetabilier). Hur stor är en liten musmage om man jämför med musen i storlek som helhet. Väldigt liten. Samma sak i fallet fåglar.

Uteslutande arbetar både jag och mina kollegor i djuraffären med att försöka ha så bra fodersorter som möjligt i butiken, samtidigt som det givetvis ska passa kunderna och deras önskemål. Nu har vi varit på ZOORF 2013, zoobutiksmässan som i år utspelades i Örebro. Därifrån fick jag med mig åtskilliga prover på foder och godisar som jag sakligt ska erbjuda min bepälsade vän och därefter recensera för eget nöjes skull.

så kom den igen

tillbaka till fastlandet äntligen

och känslan kom med den

hit till mig äntligen

fänglades, känsloladdades

rått och överjävligt lämnade mig kvar

men lades bara på is igen

tills nästa gång hoppas jag äntligen

igen igen igen igen

SÄFFLE TRAFIKSKOLA - Interiörbilder

 

VÄLKOMMEN TILL TRAFIKSKOLAN

 

 

OKEY

OCH VAD DÖLJER SIG BAKOM DÖRR NR 2:

 

MIN SÄNG

TEORISALEN (och Floria som jag delar rum med):

 EN KVÄLL PÅ GALNA TUPPEN

 DÄR DET FANNS EN LITEN SCEN MED VÄSKLAMPOR I TAKET

underliga möten

Med allt jämnare omständigheter så har nya personer som jag konverserat med haft ett behov av att dela olika religiösa upplevelser. Allt från att hävda sin tro utan direkt motiv (eller inlevelse), att beskriva deras olika sorters "uppenbarelser" (inte nödvändigtvis ur kristna perspektiv alltså, men likväl sådana), en kvinna som med uppspärrade ögon backat ifrån mig och lämnat rummet med orden "du borde veta själv", och t.ex den finska lilla kvinnan som sa i förbifarten att: "du har en äldre ande med dig. Jo, det är sant, även om du inte tror det själv. Hejdå! Trevlig helg!"

Jomenvisst...

Detta har visat sig i andra mer intima former som jag inte kan beskriva utan att lämna ut personer som kan vara andra bekanta också vilket nu sist gång övertygade mig om att:

Om det här kommer att fortgå och börja liknas vid någon slags "egenskap" så är den en förbannelse! Tillika en välsignelse i måttliga mängder kanske?

Har ALLT som har en pol, en motpol?

SÄFFLE TRAFIKSKOLA -TEORIUPPGIFTERNAS UPPLÄGG

Såhär följer enligt schemat upplägget för att studera in sin teorikunskap här på skolan:

1 - Du måste (om du inte gjort något förarbete hemma med kurslitteraturen som du ca två veckor tidigare fick) inom loppet av måndag - onsdag (lunchtid) vara klar med teorihäftet på ca 60 sidor, visa detta för din körlärare och få ett klartecken på att få inloggningsuppgifter till den spexiga sidan: www.elevcentralen.se.

2 - Här följer alltså ett schema med olika faser av kunskapstest som ska genomföras. Alla test har 70 frågor och ska besvaras inom loppet av 50 minuter. Dessa är uppdelade enligt följande:

OBLIGATORISKA PROVDELAR

Fas A - Krav: Två godkända provomgångar. Villkor: rätt på 59/70 frågor.

Fas B - Krav: Två godkända provomgångar. Villkor: rätt på 59/70 frågor.

Fas C -  Krav: Två godkända provomgångar. Villkor: rätt på 59/70 frågor.

Fas F - Krav: Två godkända provomgångar. Villkor: rätt på 59/70 frågor.

Repetition 1 - Krav: Tre godkända provomgångar. Villkor: rätt på 61/70 frågor.

Sluttest - Krav: En godkänd provomgång. Villkor: rätt på 56/70 frågor.

 (OBS! Enligt ryktet så måste du göra om hela Repetition 1 IGEN,

om du misslyckas med första försöket på Sluttestet...)

DÄREFTER: (EJ OBLIGATORISKT)

Repetition 2 - Krav: Tre godkända provomgångar. Villkor: rätt på 61/70 frågor.

Osedda frågor - (Ej krav) Noll godkända provomgångar. Villkor: rätt på 63/70 frågor.

Vägmärken - (Ej krav) Noll godkända provomgångar. Villkor: rätt på 63/70 frågor.

Svåraste frågorna - (Ej krav): Noll godkända provomgångar. Villkor: rätt på 63/70 frågor.

Mina framsteg hittills är:

Onsdag - Teorihäftet klart & godkänt. Avklarar Fas A & B innan sängläge.

Idag - Fas C & Fas F - Avklarade innan sängläge! (HEEEEELLL YEEAAHHH!!!!!!)

Tilläggas bör för mitt eget minnes skull att Stig, min eminente körlärare, idag sa: "Ja, Michaela, du gör stora framsteg för att ha haft såpass lite körvana måste jag säga. Imorgon ska vi parkera, sen är det inte så många steg kvar, hörrudu.." (På värmländska <3 br="" bra="" dag="" f="" godnatt.="" jag="" mig.="" nu="" r="" tackar="">

 

SÄFFLEDAGBOKEN - DEL 1

Här sitter jag dag fyra och inväntar körlektion nummer åtta i ordningen med den eminente körläraren Stig! Vi har redan lagt många av momenten bakom oss som helt vanlig stadskörning, högerregler, väjningsplikter, stopplikter, stoppljus, körning i 70 km/h med körfältsbyten osv osv. Nästkommande lektion ska jag själv följa skyltar, alltså ta mig igenom trafiken med ett s.k färdmål vilket inkluderar planering av sin körning och självtillit... Hittills kan vi konstatera:

--- att trots att Stig inte säger det rakt ut så har jag gjort snabba framsteg för att inte tidigare ha övningskört under lagliga omständigheter.

--- hela Säffles jävla innerstad består av övergångsställen och cykelöverfarter.

--- Säfflebor är enna riktiga svin i trafiken och skiter oftast i att både använda blinkers och högerregler, speciellt bra är dem på att köra om i T-vägskorsningar och VARJE lektion hittills så har någon försatt mig i situationen där jag fått bifall på frågan: "Visst, gjorde jag RÄTT där Stig?! Visst, var det den *piip* som sket i reglerna?" (Varpå Stig nickar och säger ett ja som följs av ett mummlande som innefattar Säfflebor i negativ benämning...)

--- jag är inte fullt kompis med kopplingen alla gånger, eller mitt eget sunda förnuft, MEN mitt största problem att ta mig förbi är att förstå att det inte är JAG som ska ligga i mitten på vägen, utan BILEN.
(Det sistnämnda här är ganska problematiskt för nästkommande uppgift, som säkert också framgår).

----------------------------------------------------------------------

Så hur var det egentligen med min negativa inställning om vilka övriga läskiga människor som skulle befinna sig på skolan samtidigt som mig, skräcken över att inte ha ett eget rum - vilka ska sova i samma sal som mig? Kommer mitt förbannade nattsnack att driva en frisk människa till vansinne,

vad kommer hända?!

JO: Det visar sig såklart att alla tjejerna i mitt rum som är en sal med fyra sängar (bilder kommer) är skittrevliga och precis lagom mycket sällskap! Alisa, en ung tjej som gillar att göra film men som är lite rädd för att köra bil, Madelene som är GRYM på att köra bil OCH plugga med pojkvän i England och en underbar humor och Floria från Kosovo som pratar typ sju språk och har tre underbara underbarn hemma för vilkas skull hon är här och tar körkort med goda framsteg.

ALLA har märkt från dag ett att jag pratar i sömnen, även Ellinor i rummet bredvid (med en stängd dörr och väggar emellan, ja) har hört mig. Det har varit allt från att prata om/med mamma till att hindra Karin från att sälja kaniner och total skräck, osv osv, som vanligt. Jag har sagt till dem att väcka mig men alla bara skrattar åt mig. Jag får hoppas för deras skull att det stannar på den här milda och överkomliga nivån.

----------------------------------------------------------------------

 Skolan i övrigt är liten, men mysig. Ja, den innehåller även töntiga tjejer som verkar ha fastnat i fjorton och dryga backslickpojkar från Göteborg fast med Stockholmish-inställning. Vi har sammanlagt tre kylskåp, det är bra. Micro, plattor men avsaknad av en vanlig ugn. Inte heller tvättmaskin finns, vilket stör mig litegrann, men två duschar samt toaletter och en tom städskrubb.

 

Körlektion nummer åtta, comin' up! Den som lever får se vad det blir av det hela.

"och så gasar vi på lite och lägger i trean, handen på växelspaken, kopplingen i och så ja, och så gasar vi på lite till. liite till... ÄNNU mer! så ja, och så lägger vi i femman. men nu ska vi höger där framme ser du..."

i väntans tider

sitter i väntsal och väntar, givetvis. Om några minuter ska jag få det jag kommit hit för, sen är jag befriad från ännu en börda. Woohoo.

På söndag drar jag alltså till metropolen Säffle för att göra allt det där förberedande inför körkortstagning, allt utan själva uppkörningen så som jag fött lära mig. Rum nummer 2 i det röda tegelhuset. Bredvid ett annat internat som tillhör stadens andra Trafikskola.

Eftersom jag så bävat inför detta, inför grupprum och andra oangenäma överraskningar så ska jag låta det hela dokumenteras i en liten dagbok här.

Tack för att du lyssnade.

manisk period

ja, mani är nog det ordet jag kommer fram till passar bäst på de här stunderna som är ett resultat av något annat. något "allvarligare". inte allvarligare än att kroppen kickar in ett begär av produktiv sysselsättning, gärna av kreativ natur. och mitt i all överaktivitet så kan jag inte annat än känna mig till ro, i alla fall i själen eller vafan den nu ska kallas, ja men ni vet det där stället som känns bra när allt är bra.

så jag jobbar heltid i djuraffären som vanligt, när allt inte var lika kontrollerbart för mig här i mitt privata för ett tag sen så fick jag bita i det där sura äpplet som jag hört talas om, jag fick en skriftlig varning pga min oförmåga att somna som vanligt. hög andel oro och rastlöshet i hela huvudet ger tyvärr den effekten. men det spelar ingen roll för det bryr sig inte den skriftliga varningen sig om. skärpning. men hur gör man? hur tvingar man bort den där obehagliga stressen som tycks löpa fullkomlig amok så gott som konstant? panik.
jo, här ska jag ju försöka lägga fram ett slags logiskt recept men det kommer bli fullkomligt omöjligt.
där kommer första smällen. det gör ont och känns vilse.
andra. I'm late, I'm late, I'm late!! PANIK och det gör ont
en tredje riktigt hård och detta är en kraftmätning mellan maskineriet som har fått gå och tugga på sin egen sladd och en slags okänslig superhjälte. som givetvis vinner och därefter sätter sig ner, borstar smutsen från spandexen och slår på en viljekraft från helvetet.

ingenting betyder något: DETTA ÄR HELT FEL! det är väl klart det gör, men jag väljer att försöka sätta mig och mitt bästa i första hand istället. istället för att tyst ta emot - enbart - så går det in på ena sidan, passerar något schysst hemligt organ och kommer ut igen på andra sidan. antingen så är det funktionellt filtrerat (om det är av värde för välmåendet och fortskridandet) eller så löstes det upp för att det helt enkelt innehöll för mycket värdelös skit.

även om det låter helt fantastiskt och effektivt innefattar det ju någon slags biverkning, korttids såväl som långtids, men dessa är i detta läget välkomna att försöka ställa sig i vägen. för med varje sådan här "fördelaktighet" så startar tyst kampen mot tid. och vi har lärt oss att tid leder till förfall eftersom stjärnorna där längst bort i universum faktiskt har dött och en efter en kortas dem av emot oss, JO DETTA ÄR SANT, jag såg det på tv en gång när jag fortfarande höll på med sånt strunt, och ni vet att planeten rör sig fan ta mig bara runt, den rullar inte framåt likt en bowlingkula mot sina käglor, åh nej. det är jorden. vi. orken - som är käglorna och vi står väl så länge det varar?

jag saknade teatern så mycket igen! det var inte ens ett beslut som behövde övervägas eller reflekteras över. jag anmälde mig direkt på plats när jag kom till salen, försent såklart eftersom jag var på gränsen mellan andra och tredje smällen. åh, att hålla i ett nytt manus, att börja se alla sceniska möjligheter och att börja betona meningar på olika sätt, att höra andras visioner.
jag behöver teatern som om den blivit som vad jag tror att ett meditationspass är för en munk.

en inspirationskälla och en värme jag hade hittat lämnade landet men lämnade ett återuppväckt musikälskarminne. det blev ju att jag levde en period i total tystnad. ja. total, jag ljuger inte. visst kan det vara underbart men kära nån inte hela tiden! skärpning damen. och mina väninnor hur som helst sitter ju i styrelsen för stadens episka gamla musikförening varpå jag en dag ute på stan blev tillfrågad om att åta mig den ena posten. HELL YEAH? ahh, det visar sig att den stackars föreningsarken varit på väg att sjunka i flera år och att vissa tydligen slängt sig över relingen och bara gett upp. en jävel stack med nästan alla djuren! pengarna, ja. *satansförbannadesvinpälstillkräkjävel* så gör man inte. men skitsamma. det eldar på kreativitetslågan och jag kan inte simma så vi har inget val än att hamra ihop skiten och ro i hamn innan vi hoppar av.
den första stora spelningen som jag inte hade varit med och planerat men dock hann att hjälpa till att genomföra var helt sanslöst svängigt. det blev en såndär käftsmäll av endorfiner och de är bra skit, I tell you!
konferencier var jag också, det gör mig inget mer än att jag dör av nervositet lite varje gång. det är svårt att veta hur publiken ska vara i olika sammanhang. den här var grym och så fullsatt och fullstådd att vi inte annat kunde tacka för oss, tacka banden och tacka för känslan av att JÄVLAR, vi kan greja det här?! Ajjemen...

jo och så började jag som rockmusikspelande bartender på den nyaste restaurangen/krogen i stan här för fem veckor sen. det har gått hur bra som helst trots faktumet att jag aldrig har blandat en proper drink tidigare, eller skiktat en skicklig Galliano Hot Shot. min mästarinna Veronica lär mig allt hon kan och de har blivit mina vänner..! och jag får vara jag och lyssna på musik och ta en öl med gästerna. tvi, den klagande!

om exakt en vecka åker jag till Säffle och håvar in det där förbannade körkortet som jag har jobbat röven i bitar för att äntligen själv ha råd till. jag kommer alltså kunna köra en bil (om kursen går som den ska och jag blir godkänd givetvis) till Portugal nästa år för att befinna mig en vecka i vad jag har hört ska vara en av de mest episka festivalerna världen över.


BOOM! Here I come!

jag är inte min hårfärg

jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärgjag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg jag är inte min hårfärg

Att vara

Jag är glad över livet i stunderna jag är med andra, lyckas genomföra mål, glädjer andra! får andras barn att skratta. sysselsätter mig såpass mycket att jag inte hinner tänka på hur ensam jag är när jag ska sova. och hur rädd man kan bli när saker/människor går fel, och hur exotiskt det hade varit att bli ompysslad sådär som jag har hört historier om att andra kvinnor och män blir. så, visst har du rätt!: stundtals är jag väl en sorts patetisk.

men fuck you, asså! man får fan vara patetisk också ibland :)

tunnel

framtidsplaner som ger ökad livslust är fan fantastiskt.
over and out.

RADIO-CHERRY: POPPED!

Ill Spirits (bandet som jag sjunger i) har spelats på utländsk radio!

Det är extremt stort för mig.

WHAT ABOUT THE FUCKING HOLE PUNCHER!?!

en stilla bön om lugn igen - att kunna ta besvikelsen

nu tror du säkert att jag hoppas
på nått som aldrig ska bli av
men jag har aldrig lyssnat när du lovat
aldrig ställt några krav

bedhead

Anything where never nothing ever
I give you the finger sucker honey
My new hit is old but stronger
Sucker  yeah that's you
No use of words he make heads roll
Your use of words do nothing at all
Meaningless empty lonely
Oh stupid sucker honey
I'll make him mine when he comes around

ensam i en ekokammare

FETT ovärd sommar känns det som.
Jag hittar något och blir borttappad och finner mig vid god hälsa men olycklig in i märgen.
Kreativiteten ökar för att inte fastna i den förbannade rundgången och jag vet verkligen inte vad som är att föredra för jag bryr mig inte. Jag vill spy upp allt det äckliga och få tillbaka det jag försökt ge bort.

då hon gingo längs vägen

Påväg hem efter lite tjejhäng så gick jag över en bro och där hade något dött nyss tydligen. Jag stannade och försökte snappa upp vad jag kunde av altarets ceremoniella utsmyckningar. Sen försökte jag lista ut varifrån den hade hoppat och vart den hade landat och hur det skulle kunna ha känts om den hann att känna något. Kom inte fram till något vettigt utan fortsatte att gå. Två, tre meter därifrån kom jag på mig själv med att (och Gud förbjude!) jag kände mig mer levande än någonsin i några sekunder. Det var fräckt.

Sweden Rock Festival 2013

Vafaan? Vad hände här nu egentligen..? Jodå, en ny bekantskap, flera stycken, inleddes! Sköna lirare överallt, mycket creds framförallt till våra underbara grannar Evo (kände denne innan) och hans vän David. Käre tid till att antingen vara vakna och aspackade och skitroliga till att i andra stunden sova sött mot varandra på en väl använd medtagen madrass. Jag gissar helt klart att madrassen var det bästa som hänt dem. BILFEST!!! Underbart.

Färg fick jag. Helt otroligt att min stackars ljusa kropp kunde absorbera något, jag är ju blekare än döden...
Och blev typ, ovän, eller, va? med en god vän och så tillika någon som jag hade en slags relation på gång med. Vill inte kalla det ovän heller, men vi gick från cool till INTE cool på två jävla röda och jag hann fan inte ens med. Vad ska man göra när man haft problem med "ärlighet" osv och i nästa relationsbygge bestämt sig för att hellre vara brutalt ärlig än hålla käften, precis som det alltid har varit en gång i tiden för längesen. Nejfan. Det gick inte hem, tro mig. Så jag fattade beslutet att hålla käften igen i den frågan för jag kan fan inte komma på något som i nuläget är mer osexigt än fuckin' bitchin'round about PRECIS TAMEJFAN INGENTING! Jag vägrar, det finns liksom ingen energireservoar i den här kapseln längre, alla energi som kommer till mig förbrukas. You go, free will!!
Samtidigt ska jag erkänna att det är ledsamt, för jag kände någon slags "magi" (liiiite skeptisk till att använda såna där ord av orsaken att somliga tycks ta dem på ett heeelt skevt sätt. fan, dagen kanske kommer när jag kan ge ut en manual i hur jag tänker, men den dagen är inte idag).

Givetvis var magnetismen på, denna gången inte helt ofrivilligt, men heller inte desperat. Mer öppen kanal så att säga, efter att ärlighetsprylen eskalerat till något helt obegripligt och ohållbart då förstårs och på inrådan från min på plats vackra väninna som i mångt och mycket (JA, DETTA ÄR ETT SLAGS ERKÄNNANDE) fan i mig har rätt i för det mesta allt hon engagerar sitt huvud i.


Hur som än det hela gick hän på det stora: Ja, banden jag faktiskt tog mig upp och iväg för att se på var helt okey! Lite missnöjd med min egen påhittade idé om hur grandiosa Avantasia egentligen skulle vara, men vafan lite besvikelse hör väl liksom till. Synd att det var sista bandet bara. Och att folk typ tycker att de är "ASBRA". Men ja, det är så himla skönt att ha olikheter att falla tillbaka på. Säkert kort. Saxon var bra: återkommer, Kizz lät som sist jag såg dem i Stockholm (2008..?!) med den lilla skillnaden i år att han Paul eller va han heters röst va fett pajj. Segt om man ska sjunga och sånt liksom. Men men... Neil Pert, trummisen i Rush, är min nya stora förälskelse. Maken till gammal gubbe att hantera sinnesjukt många grejer att slå sig halvt fördärvad på, det var det sjukaste trumsetet jag har sett någonsin vill jag våga hävda - jag visste så att säga inte att det var mänskligt möjligt att kunna hantera det där ensam. YOU RULE, NEIL! Rush överlag också faktiskt, en av de skevaste vid-sidan-av-videorna jag har sett, grabbarna måste ha smaskat sin beskärda del av diverse hallucinogener. Bra skit. Manilla Road? Orkar inte ens lyfta fingret, det var kul. Saxon däremot, asså gick in som ett blankt kort och kom ut med ett stort leende på läpparna. Riktigt svängigt. Skid Row, nej han den där episke Bach sjunger alltså inte längre och den nya sångaren gjorde att det inte var värt att titta ens halvfärdigt på, jag fattar inte om han ens ansträngde sig för att förmedla någon slags känsla i sin sång den där nya liraren, men nej helt enkelt. Har säkert missat något men det kan inte heller vara av speciellt stor betydelse. Festivalen var rolig och det var sinnesrubbat skönt att få komma bort från stad och stress och strunt i några dagar och få vältra sig i sin egensvett som efter en natt i instängt tält och en inbillad frossas extra påklädda kläder rent av droppade. För avslut:

Europe - fuck you!

wonders and confessions of an idiotmagnet

så var det dags att klaga eftersom jag vill och den fria viljan är ju överlägsen. så varför, jag bara undrar, varför respekteras den fria viljan inte mer öppet än vad den gör? den är ju det viktigaste vi har. sålänge man inte har ingått ett ömsesidigt förhållande givetvis, då anser jag att den fria viljan måste kunna bändas för båda parters viljors skull. och det är det ju värt när två bestämmer sig för att bli en av kärlek eller vad man än vill kalla sin grej. så ja: även jag anser att det finns undantag.

men däremot i en situation som liknande följande: en person träffar en annan person och på grund av gemensamma intressen inleds en normal konversation. man har trevligt och delar erfarenheter och åsikter. ingen direkt "relation" har bildats i och med detta, kanske på sin höjd ett bekantskap.
samma procedur uppstår igen vid ett senare tillfälle. det kan till och med hända en tredje gång. och plötsligt så blir det en fråga om vänskap, såhär långt är jag med på noterna och villig att rubba på några gamla idiotprinciper. man pratar om att ta en kaffe eller en öl en dag i solen. so far so good. telefonnummer efterfrågas och beviljas. här händer det dock något speciellt.

det börjar bli tydligt att man har blivit någons slags vän, hur lätt som helst. och detta medför indirekt en slags osynlig förpliktelse och kommer uppenbarligen med biverkningar. eftersom personen som bad om den andres nummer nu börjar öka tempot/pressen, kontinuerliga sms skickas om mer "privata" företeelser eller förfrågningar som "tid att ses en sväng" "vill du ta en öl och snacka" "kan vi ses sen för jag behöver prata med dig om en grej", detta TILL TROTS att mottagaren ifråga i ett tidigt skede beskrivit SITT behov av ensamhet pga av skilda anledningar och även till dels av den fria viljan att bara kunna få lov att säga nej på en fråga där både ja och nej finns att välja på som svarsalternativ, det ligger inget ont i uttalandet försöker denna dessutom att försäkra. med ytterligare påföljd att den andre börjar mynta mer ångestladdade och skuldkänsloframkallande fraser som: "det känns bara som att det är dig jag har att prata med" "det är så tryggt att umgås med dig" (("kan jag sova över ikväll")).

VAD I HELVETE!? Vad missade jag? Varför respekteras inte min person helt plötsligt och varför ökar den andres frustration över att jag inte vill umgås varje dag och lyssna på vad den har för problem och som ändå inte vill ge mina råd och svar en ärlig chans. jag råkar ju veta att jag har rätt, framför allt i vederbörandes situation. och vi känner ju knappt varandra! men den andra personligheten är konstant upptagen med sig själv och sin livssituation att den helt förbiser faktumet att den han pratar till alldeles nyligen genomlidit ett rent helvete i sitt eget privatliv. det går upp för mig att personen blir mer och mer manisk och behovet av mig börjar helt plötsligt snudda vid psykotiskt och jag vet inte exakt vad vänskap ska innefatta men något skriker i alla fall: LÅT MIG VARA.

Och detta är bara en av flertal konstiga situationer jag fått uppleva på senare tid med nya personer:

en kväll med öl och en film och lite åsiktsutbyten ledde till att någon blev förälskad och inte tycktes bry sig ens lite om att förälskelsen inte blev besvarad. karaktären ifråga visade sig vara diagnostiserad med ett flertal psykiska instabiliteter och för att få ett slut på vad jag kände som förföljningar och oinbjudna visiter var jag här tvungen att ett tiotal gånger förklara min önskan om ett slut på det som pågick, samt involvera hans vänskapskrets för att jag till slut insåg att jag inte skulle kunna hantera situationen utan hjälp. det redde ut sig till sist. tror jag. än så länge är det lugnt.

en annan kväll med samma innehåll fast utan film och i sällskapet av en folkansamling ledde dagarna efter till ett (uppskattat rent ärlighetsmässigt dock!) långt meddelande på facebook där samlagsfråga myntades samt en märkligt detaljerad analys på mina goda flickvänsegenskaper. denna person kunde dock respektera min önskan om avskildhet på det planet på samma sätt som jag har lätt för att inte döma folks förflutna, i detta fall grava missbruksproblem. Tråkigt nog verkade då istället intresset av att kanske lära känna varandra mer som vanliga vänner försvinna i tomma intet.

frågan om varför det sker utan att det är jag som tar initiativ består.

ska det vara ett sånt jävla jox att skaffa sig nya vänner?

och det låter säkert som att jag inte har något tålamod

med människor, men det vill jag sannerligen hävda att jag har.

Skitsaksamma, oavsett så är det konstaterat:

jag är en idiotmagnet.

ANTI-MÅNDAG

Jag tänker som vanligt att jag ska börja skriva något jävla bra som är intressant. Jag skiter i det.
I lördags spelades de fyra första låtarna in med Ill Spirits i Vänersborg, en sån där sak som jag aldrig kommer att glömma verkar det som, och det gör mig absolut ingenting. Vi firade i Zlottet i Strömslund och jag ryggsurfade med huvudet före halvvägs ner för Zacharias relativt branta trappa efter ett tappert överfallsförsök.Och för att runda av den sista kvällen på ett tag så gjorde jag samma sak som i begynnelsen: deckade sittandes i soffan. igår kunde jag känna av trappsurfens biverkning och imorse, inte nog med att det är en satans måndag, så orkade jag knappt resa min egen kropp ur sängen. förlamning? vad händer? spegeln visar nyanser av blått, lila, gult och grönt från skulderblad till svank: jag måste vila! nejdå, det blev inget med det för Karin hade redan spikat sig på ledighet så jag hade inget val. det går faktiskt utmärkt att arbeta trots att man går runt och ser ut som att man har gömt en lyktstolpe där solen inte skiner och med en fysik som känns som en överkörd gammal farmors.
Min ovanstående vän åkte dessutom idag och jag undrar redan hur många dagar jag jag måste dra ett streck över innan vi ses igen.
Javisst, jag kan vara sentimental.
Eller så är det värktabletterna.

Enough to get me on my high tonight?

And I want you
And blessed are the broked
And I beg you

No loneliness, no misery is worth you

Oh tear his heart out cold as ice it's min

äntligen

Efter ett ganska skevt förhållande, nya relationer, gamla relativiteter, tråkiga förföljelser och tragiska konsekvenser så börjar saker och ting lätta. äntligen.

det går alltså bättre.

Dock har det ju påverkat en del grejer, studieplaner och flytt får lov att vänta ett år till iallafall tyvärr, för att vardagens planeringar ska funka. När sånt funkar kickar impulsivitet och funktionalitet igång på allvar, verkar det som.

Det ger ju dock utrymme för andra spexiga saker! Flashmobarrangör, vokalist i ett asfestligt band (som trots "episka" framsteg tyvärr måste läggas på is tills grundaren, min idol och från min sida utan hans självklara medgivande, givetvis, framtida make tänker återkomma från sitt jobb på den vackra ön Irland) och planerat intensivkörkortstagande i september.

Heltidsjobb på stans skönaste arbetsplats gör fan inte skada heller faktiskt, mer än brist på fritid och halvneuros :D

Om folk bara kunde sluta förälska sig också så hade allt vart PERFEKT ju! Asexualiteten är ett faktum, men har hopp om att skötet kommer skärpa sig i samma takt som "lugnet" infinner sig och liksom gror en grund. För min egen del får den gärna vara stabil, kanske till och med permanent, men oddsen med tanke på statistiken är ju aldrig på min sida.

Är inte oförutsägbarhet och kaos spännande så var så god att motsäga mig. Jag är alltid redo!

Puss&Kram

lunchstund

sitter på jobbet och väntar på att nudlarna ska bli klara. Ja, jag är för fattig för något annat, och igår när jag låg hemma i min säng och surplade på en Blå Thor så insåg jag: nä, fan jag har blivit fet igen. röv. vad nu? hårddiet, javisst. och så ska jag sluta att bita på naglarna. lycka till