och jag fick ett sånt skrivflöde i och med pressen att jag uppenbarligen inte kan skriva det jag blivit ombedd att försöka skriva. fint va? klassisk dilemma: GÖR DET! Respons: Nej, jag gör ungefär det. Tankegång: Jag BORDE verkligen försöka. Svar till själv: NEJ! Det är otroligt mycket saker man borde. Somliga saker kommer helt enkelt, eller inte alls. Minns du? MOTTO: Ta det som det kommer, när det kommer, om det kommer.
Hade lite sådan där mail-diskussion med en äldre herre (ja, äldre som i way beyond...) vars kärlek till klassisk musik jag försöker mäta mig med. trots att kärlek inte ska, går eller vill mätas. han Kan mer, är mer insnöad i ämnet, har arbetat med det och ja, jag lär. insuper. gillar att prata om känslorna kring det. men kan till skillnad från förmodligen flera stycken på jorden höra om man spelar cembalo, fiol, oboe, klarinett, viola eller cello. gode gud jag älskar cello och har som livsmål att lära mig spela detta innerligt fantastiska instrument. någon gång. tyvärr delar jag inte det lilla men samtidigt så stora ämnet KLASSISK MUSIK med så många andra. ingen annan, vågar jag påstå. det är fördärvat. hur som haver så länkade han ett stycke han fastnat för med en schysst Lakatos-kille som gör en duett eller snarare fiolbattle med Linda "Den blonda bimbon med tuttarna" Lampenius. Jag resonerade enligt följande (håll i dig):
"Det här motbevisar sannerligen den blonda, idiotiska kvinnobilden som
jag både avskyr och oftast tyvärr finner ofantligt passande... (Märk väl
att jag är född blond själv, försöker betrygga mig med den lilla
saligheten att det inte är blont som i platina i originalutförandet,
utan snarare en dassig skandinaviskt råttfärgad grånyans av blont. Nog
om det.) Linda Lampenius gör sig (obs! jag har förbiseende med
hästsvansen) gott och väl till formidabel - istället för just blond med
schyssta meloner, krispiga kex, härliga pattar, ja kalla det vad du vill
eftersom ett älskat barn fortfarande faktiskt kan ha fler namn än ett.
Framförallt så gör hon plats i salar bland varelser som faktiskt
använder den där klumpen innanför pannbenet till något alls och till den
än mer yttre skaran med både nyss nämnda förmåga och talangen att inte
behöva prata för att höras. Ett medryckande stycke!
MEN jag tror att om man känner mig så vet man nog
att jag har sinnet mer lagt åt melodier som kanske inte är så
"dur-berikade" som detta glada stycket ändå trycker på. Intet ont om
dur, för Guds skull, det är bara jag som gärna vilar öronen mot moll,
eller en het tango, eller något annat bedrövligt, innerligt och
själsligt passionerat."
Lakatos & Lampenuis-biten:
http://youtu.be/1edPenNyGfI
Eller: VAFAN LINDA??!!? Här tänkte du, eller din manager, med ditt hår! SLAKTA INTE ÖRONMUMS MED ÖGONPEST! BRUDJÄVEL!!
http://youtu.be/BWDVcnPxcrY
Fuck. Jag vill kunna skriva en låttext. Jag ska bara komma underfund med hur i helvete man gör.
