idag var planen att kanske dyka ner på Backstage och dricka öl med mina väninnor. det skulle tydligen komma dit någon brud som tydligen skulle vara känd från någon sorts program som uppenbarligen skulle hetat Supernova eller något liknande som jag personligen inte hade en aning om existerade alls. så skit i henne, ölen lockade. satt för en gångs skull hemma i lägenheten där jag ska föreställa bo, funderade länge, länge, gjorde mig sakta men säkert i ordning, kollade Wanted (gillar du superhyperaction så se den FÖR ALL DEL!), made som love to myself, det vanliga. till sist kom ångesten över att börja gå på UngdomsSlussen över mig totalt, den klampade in utan att knacka och erövrade. skitångest. det blandat med väntan på skjuts stressade upp mitt arma psykfallshuvud och gjorde att jag sparkade bakut helt och hållet, tog en promenad för att sedan kasta mig som hastigast på en buss och landade här, hos dennis. min man är såklart här, de möblerar om (dennis har ett stort inredningsintresse har jag märkt successivt, jag tror dock inte att han fattar det helt själv, men varje gång jag träffat honom så har han en ny ide, för tillfället så är det en utav dem som skrids till verket bakom min rygg.)
det är harmoniskt. svider litegrann fortfarande.
jag hoppas att mina väninnor har trevligt ute i afton, ägnar dem härmed en extra tanke.
och sist men inte minst, förlåt att jag är sämst i staden på att uppdatera. jag lovar inget men kanske att det lär dyka upp mer när Slussenrutinen ska skrida till verket, därmed kan jag kanske få skriva av mig hur det kommer att vara för mig. min stördhet har byggt upp de värsta av de värsta ideér kring hela prylen, förstorar upp och kavlar ut, i oändlighet.
ögat visar tendens till att vilja hoppa ut och slå kullerbyttor på golvet.
ha de gött. hej.
