Cancer, teoriprov & chanser

Idag opererades mammas kusin Ellenore, min älskade släkting som jag alltid kallat syssling även om det är fel, för sköldkörtelcancer. Allt jag vet i skrivandets stund är att Elle har varit skräckslagen och jag har känt med henne. Jag vet även att operationen är över, att hon nu ligger på sjukhuset, att allt ska ha gått bra enligt läkarnas utsago och att hon nog får åka hem imorgon. Men så är det cancer! Men det är "bara" sköldkörtelcancer, men men..! Jag vet att lilla Ärtan får ha kvar sin mamma, även om hon måste vara medicinerad resten av sitt liv av olika anledningar. Hon är för bra för att gå förlorad till något så fult och tråkigt som cancer - lepra eller något annat exotiskt nästan utdött hade inte varit speciellt nog!
Nejfan, jag tolererar inte att sjukdomar skulle ta den enda släkt, de få jag älskar och håller av djupare än jag kan beskriva, nästintill mer än jag kan hantera - för så gör jag när jag älskar - villkorslöst och in i döden.
Och jag älskar henne, Ellenore,som jag älskar Mamma, Lillasyster, Ärtan, Lillebror.
Det är dem jag har, alla motgångar till trots.


Idag klarade jag teoriprovet för B-körkort också, förresten.

---------------------------------------

Det är lättare sagt än gjort. Att förklara för någon som blivit smittad med en bild av att vi skulle bli ett så bra par. På vilka grunder undrar jag ideligen igen igen igen och igen. De tänker inte på vem jag är helt plötsligt. Inte ens litegrann och jag tycker att personen jag är ganska tydlig med att visa bristen på behov av något flyktigt tidsfördriv till förbindelse. För det är tyvärr det det blir slutligen när jag vet att onämnde har drömmar om familj, bil och firma - och det är bara ett av exemplen. Få det att låta som att jag inte vet bäst, som att jag behöver DET.

Jag vill att det ska kännas levande utan att dränera!

Jag är inte arg för att bli omtyckt, missförstå mig rätt.
Oförståelse inför faktumet att det helt enkelt INTE KÄNNS.
Hur ska jag göra det tydligt?
Jag väntar för jag har inte bråttom och kan ju ändå inte styra det!
Sen att jag har ett extra öga för (X) är ju min ensak. Låt mig mysa i det, utan att påkalla påhittade lagar om att det ska vara min plikt att yppa det till någon som ändå inte vill förstå. Hade ju inte fattat något!
Låt oss leva och inte låta kärleken hämma, utan stärka oss!