Jodå, ligger ensam i min sjukdom och hostar mig igenom Twilight. Det kan inte hjälpas för nu är den där typen och skrapar på insidan av bröstkorgen. Den obotliga sjukliga romantikern. Den där önskan, viljan, kvävande längtan efter ömsesidig total hängivelse, kärleken. Så tack ångestfyllda hatförtjusning för att jag påminns om att jag har ett hjärta med sjukt mycket plats och inte en aning om hur, när eller vem som kommer att vattna åbäket...
Och så blev det reklam och det finns tydligen speciell tandkräm för män numera.
Shit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar