jag vet mycket väl vad jag bör göra, och när jag borde göra det men kanske inte alltid hur jag ska göra det, då är det tacksamt med tips. men talar någon dock om för mig att jag ska göra det fortare, mer effektivt, eller ältar en sak som redan diskuterats utan lösning så löses det inte heller andra gången. det resulterar i slutändan att jag blir kinkig, förbannad och jävligt trött och skiter högaktingsfullt i att fullfölja överhuvudtaget. så var tyst. istället för att få mig på dåligt humör. och om jag väl gör något så akta för att bruka orden "det var duktigt av dig.. känns det inte bättre nu?" det gör att jag vill gå tillbaka och få allt ogjort. det är min sjukdom.
idag är en av planerna att samlas i en lägenhet som har ett års kalas, vid vilket jag prompt sa att jag inte tänkte medverka p.g.a min huvudvärk och min trötthet och mitt sätt att reagera med dessa fysiska åkommor i samband med alkoholförtäring, och det eventuellt blandat med ett drama utspelat av två kvinnor i tre kvinnor sällskap. åhnej, där är jag rädd att jag inte kan befinna mig. det är dömt att bli en lördag då jag tappar mitt huvud, eller får någon annan att göra det. kort och gott. och när jag talade om att jag skulle lugna ner mig i mån om mig själv så menade jag det på riktigt.
ska vi dessutom iväg till finland nästa helg (vilket jag hoppas på för min del varje dag som går) mina underbara damer nästa helg så kräver mitt huvud lite kärlek och närhet från min man, jag ger honom den tid vi kan knåpa ihop.
men jag önskar ändå världen en trevlig lördagkväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar