jag vädjar till mina medmänniskor varmt att ta mig med en nypa salt när jag dricker några droppar för mycket av destillatet. ja, jag tappar ju bort mig ganska så rejält, mycket minns jag inte ens. visst, jag lever ju med mottot att det man inte minns har aldrig hänt, men om ni, mina medmänniskor, minns och om och om igen erinrar mig om att ni faktiskt minns och att jag gjorde ont, då blir det svårt att hålla fast vid orden i längden. det är synd. men sant.
ja, jag drack igår. kändes som att det var min krogmödom som sprack och blodade ner alla omkring mig. det är synd, men sant. jag spydde upp min beskärda del när jag anlände hemma, och det hör till grav ovanlighet att fröken Lundgren går ner på knä och kastar upp, ta in i alla ställningar, men inte ut och upp. för många shottar, för starka drinkar, för stora starka, för bövelen! och tro mig, det är först nu 19.00, som jag klarar av att stå på mina egna ben utan att falla helt isär och sönder. and guess what?:
- jag kommer ut ikväll igen ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar